Tågpladder från en trött samordnare på väg till Skåne för tredje gången på två veckor

Hon skriver poesi i farten, klämmer orden mellan läpparna och kliar sig i det blonda håret.

Världen springer förbi men ingenting händer utanför mer än landskap. Innanför är det glassplitter och klapperkaos.

Hon tänker att det enda vi har är tid men på pappret skriver hon tomhet.

Hon kliar sig i håret, knögglar papper och läpparna släpper ut vartenda ord utan att något skrivs.

Det är människoliv på andra sidan glaset tänker hon innan hon tyst smäller ihop blocket. Det går ändå inte att beskriva.

Hon kliar sig i håret och lutar sig tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0